Det blev visst inte riktigt lika mycket bloggande som jag hade hoppats på.
Lite var det väl kanske för att jag spenderade en stor del av min sommar ledighet i Moholm, och det ska väl erkännas att det inte finns jätte mycket att hitta på där.
Nåväl, nu har skolan kommit igång igen. Och med skolan allt vad det nu innebär; läxor, skoldagar, umgänge.
Men även har jag den senaste veckan varit upptagen med att sätta mig in i pirat politiken.
Japp, ni hörde rätt; politik!
Jag hade verkligen inte räknat med att bli så intresserad av samhällets politik, dock är inte pirat politiken så väldigt bred så det är inte jätte mycket information att ta in.
Tillräckligt dock för att man ska kunna sitta här en Söndags kväll med sprängande huvudvärk och fortfarande läsa och läsa... Känns som att det är det enda jag gjort denna veckan i princip.
Så, denna veckan är tanken att jag ska stå och kampanja lite på Lidköpins kära torg. Mitt ibland alla dessa allierade och rödgröna.. Uch, känns som att en gruppvåldtäckt nalkas nästan.
Nej nej, vi ska inte baktala våra kära byråkrater.
Hur som helst så hoppas jag att det kommer gå väl, har ju en mild torgskräck (ironi någon?) men håll tummarna för mig!
dä e jonet
Sunday, September 12, 2010
Sunday, August 1, 2010
Scores from Motion Pictures
Har inte skrivit på ett bra tag, mestadels för att inget nytt direkt händer i mitt liv, (inget jag vill dela med mig av till omvärlden i alla fall).
Idag dock har jag haft en riktigt instrumentell dag!
Den musik jag lyssnar på under dagen brukar oftast tillämpas baserat på mitt humör för stunden, vilket då resulterar i att bli mitt dygns soundtrack.
Idag däremot har det mestadels bara varit soundtrack musik, instrumentell det vill säga.
Så! Nu tänker jag lista mina top fem instrumentella låtar från diverse soundtracks.. Enligt mig säger ett musik stycke mer än ett liv så detta kanske ger er en inblick i vad jag är för typ av individ.
That is all folks.
Idag dock har jag haft en riktigt instrumentell dag!
Den musik jag lyssnar på under dagen brukar oftast tillämpas baserat på mitt humör för stunden, vilket då resulterar i att bli mitt dygns soundtrack.
Idag däremot har det mestadels bara varit soundtrack musik, instrumentell det vill säga.
Så! Nu tänker jag lista mina top fem instrumentella låtar från diverse soundtracks.. Enligt mig säger ett musik stycke mer än ett liv så detta kanske ger er en inblick i vad jag är för typ av individ.
#5
Steve Baker & Carmen Daye - For Whom The Bells Toll (Donnie Darko)
#4
Lisa Gerrard & Hans Zimmer - Sorrow (Gladiator)
#3
John Powell - Death & Transfiguration (Hancock)
#2
Clint Mansell - Lux Æterna (Requiem for a Dream)
#1
John Murphy - In the house - In a heartbeat (28 Days Later)
That is all folks.
Thursday, July 22, 2010
Just like I, live by the chords.
Nu har jag frisknat till någorlunda i alla fall, ingen aning om vad det nu kan ha varit men jag gissar på matförgiftning.
Nåväl, nu har jag i alla fall pungat ut för en hårddisk, allting installerat och klart, och återigen lika understimulerad som vanligt.
Hade fin besök av Pookey i alla fall, så lite socialisering har jag haft i alla fall!
Och jag kan verkligen inte sluta rysa av spelningen, så jävla bra allting var! Hoppas att Oitarna tyckte detsamma, trots diverse missöden och missförstånd som skedde under kvällen.
Förövrigt så blev jag lite lyckligare idag när jag på Ed Geins MySpace fick se att dem håller på att slipa på ett nytt album! På deras MySpace finns även en ny låt, som minst sagt fick mig att gunga med!
Att jag längtar!
Nåväl, nu har jag i alla fall pungat ut för en hårddisk, allting installerat och klart, och återigen lika understimulerad som vanligt.
Hade fin besök av Pookey i alla fall, så lite socialisering har jag haft i alla fall!
Och jag kan verkligen inte sluta rysa av spelningen, så jävla bra allting var! Hoppas att Oitarna tyckte detsamma, trots diverse missöden och missförstånd som skedde under kvällen.
Förövrigt så blev jag lite lyckligare idag när jag på Ed Geins MySpace fick se att dem håller på att slipa på ett nytt album! På deras MySpace finns även en ny låt, som minst sagt fick mig att gunga med!
Att jag längtar!
Wednesday, July 21, 2010
Åh vilken dag!
Ja igår var det ju den efterlängtade Converge + Support spelningen, jag var inte direkt sugen på det när jag vaknade. Mådde illa åt helvete, humöret var helt enkelt inte alls med mig. Och illamåendet gick inte över på hela dagen direkt heller (mår fortfarande illa just nu).
Men! Så fort deras första supportband Kvelertak började spela var allting som bortblåst, jag gillade dem faktiskt. Norrmän och deras Blackmetal. Fast denna kändes mera, melodisk och lite halvt synt inspirerad i vissa takter, samt ett litet inslag av Turbonegro, speciellt i texterna.
Under pausen kom illamåendet tillbaka såklart, ja. Det kom och gick hela tiden ungefär så jag slutar nämna det nu tror jag.
Men! Under denna pausen får jag syn på en lång typ som hade en tröja som jag direkt fästa blicken på. En Ed Gein tröja (could it be?), för er som inte vet om det så är Ed Gein inte bara en seriemördare/kannibal/våldtäktsman utan även ett fenomenalt Grindcore band (dem själva säger sig vara Grindcore, jag tycker det låter mera noisecore dock. Avgör själva!). Hur som haver, jag vet faktiskt ingen förutom Cia som gillar Ed Gein så jag liksom, reagerade lite smått och bara sa "åh, Ed Gein!". Killen tittar på mig och ler lite smått, mumlar något på engelska.
Så, en liten paus emellan så kommer nästa support band, Gaza. Och vem ser jag på scen som sångare om inte Ed Gein killen! Jag blir helt till mig, inte minst för att Gaza var riktigt riktigt bra. Jag vet inte riktigt varför men det kändes liksom stort i mina ögon.
Det hördes ganska väl att Gaza var väldigt influerade av Ed Gein dessutom, speciellt deras låt Hospital Fat Bags.
När deras show är slut ser jag honom utanför scenen igen, jag tar tillfället i akt och smiter bort till honom och frågar om tröjan representerar mördaren eller bandet, och mycket riktigt är det bandet. Men! Han berättade även att de båda banden är mycket goda vänner och brukar turnera runt om i USA och berättar för mig att dem ligger under samma skivbolag BlackMarketActivities dessutom.
Och att de eventuellt kan komma att spela i Sverige inom en snar framtid!När och om det händer så kan ni räkna med att jag kommer stå där framme och skrika som en liten skolflicka som precis blivit spottad på av Justin Bieber!
Kylesa, tredje support bandet missade vi dock då vi drog iväg en sväng och käkade lite och så. Men sen så! Sen var det dags för Converge, äntligen! Eller ja, det var nog större för Cia tror jag, det var ju trots allt hennes första gång där.
Dem började väldigt överaskande med Concubine ifrån albumet Jane Doe, jag tror det kan ha att göra med att dem försökt göra lite promo för Jane Doe igen, varför vet jag inte. Men sen, sen kom låten jag bara väntade på. Den jag trodde skulle vara introt; Dark Horses ifrån albumet Axe to Fall. Och heeeelvete vad bra den var! Vilket drag rent allmänt! Resten spelade dem bland annat No Heroes, Reap What You Sow, Weight of the World, Hellbound samt Locust Reign som kommer att finnas på deras nästa album.
Dessvärre gick vi efter 35 minuter, trots allt var vi alla tre lite halvkrasliga, och jag lyckades få ett slag i nacken av någons armbåge med så.
Men som vanligt levererade Converge en kanon spelning av allra högsta grad, och jag fick höra Dark Horses!
Det lite roliga var att man såg turné besättningen vandra runt lite här och var, vissa stod ute och rökte och pratade med fansen och så vidare. Det var helt klart den mysigaste spelningen med Converge jag varit på i alla fall.
PS. Jag fick mitt exemplar av On My Shield LTD EP dessutom!
Men! Så fort deras första supportband Kvelertak började spela var allting som bortblåst, jag gillade dem faktiskt. Norrmän och deras Blackmetal. Fast denna kändes mera, melodisk och lite halvt synt inspirerad i vissa takter, samt ett litet inslag av Turbonegro, speciellt i texterna.
Under pausen kom illamåendet tillbaka såklart, ja. Det kom och gick hela tiden ungefär så jag slutar nämna det nu tror jag.
Men! Under denna pausen får jag syn på en lång typ som hade en tröja som jag direkt fästa blicken på. En Ed Gein tröja (could it be?), för er som inte vet om det så är Ed Gein inte bara en seriemördare/kannibal/våldtäktsman utan även ett fenomenalt Grindcore band (dem själva säger sig vara Grindcore, jag tycker det låter mera noisecore dock. Avgör själva!). Hur som haver, jag vet faktiskt ingen förutom Cia som gillar Ed Gein så jag liksom, reagerade lite smått och bara sa "åh, Ed Gein!". Killen tittar på mig och ler lite smått, mumlar något på engelska.
Så, en liten paus emellan så kommer nästa support band, Gaza. Och vem ser jag på scen som sångare om inte Ed Gein killen! Jag blir helt till mig, inte minst för att Gaza var riktigt riktigt bra. Jag vet inte riktigt varför men det kändes liksom stort i mina ögon.
Det hördes ganska väl att Gaza var väldigt influerade av Ed Gein dessutom, speciellt deras låt Hospital Fat Bags.
När deras show är slut ser jag honom utanför scenen igen, jag tar tillfället i akt och smiter bort till honom och frågar om tröjan representerar mördaren eller bandet, och mycket riktigt är det bandet. Men! Han berättade även att de båda banden är mycket goda vänner och brukar turnera runt om i USA och berättar för mig att dem ligger under samma skivbolag BlackMarketActivities dessutom.
Och att de eventuellt kan komma att spela i Sverige inom en snar framtid!När och om det händer så kan ni räkna med att jag kommer stå där framme och skrika som en liten skolflicka som precis blivit spottad på av Justin Bieber!
Kylesa, tredje support bandet missade vi dock då vi drog iväg en sväng och käkade lite och så. Men sen så! Sen var det dags för Converge, äntligen! Eller ja, det var nog större för Cia tror jag, det var ju trots allt hennes första gång där.
Dem började väldigt överaskande med Concubine ifrån albumet Jane Doe, jag tror det kan ha att göra med att dem försökt göra lite promo för Jane Doe igen, varför vet jag inte. Men sen, sen kom låten jag bara väntade på. Den jag trodde skulle vara introt; Dark Horses ifrån albumet Axe to Fall. Och heeeelvete vad bra den var! Vilket drag rent allmänt! Resten spelade dem bland annat No Heroes, Reap What You Sow, Weight of the World, Hellbound samt Locust Reign som kommer att finnas på deras nästa album.
Dessvärre gick vi efter 35 minuter, trots allt var vi alla tre lite halvkrasliga, och jag lyckades få ett slag i nacken av någons armbåge med så.
Men som vanligt levererade Converge en kanon spelning av allra högsta grad, och jag fick höra Dark Horses!
Det lite roliga var att man såg turné besättningen vandra runt lite här och var, vissa stod ute och rökte och pratade med fansen och så vidare. Det var helt klart den mysigaste spelningen med Converge jag varit på i alla fall.
PS. Jag fick mitt exemplar av On My Shield LTD EP dessutom!
Saturday, July 17, 2010
I was dead before the ship sank.
Hohojaja som faderskapet brukar säga, gårdagen dedikerade jag till att reparera datorer och få in lite bidrag till min egna reparation.
Två datorer blev klara sedan fick jag ta med mig en MacBook hem för ominstallation, och jag säger då det; Aldrig igen!
Även dock jag satt i en miljö jag är väldigt bekväm i (BSD) så gick det verkligen inget vidare. Alltså, varför skulle inte Mac prioritera att få den där jävla CD läsaren att sluta låsa sig? Nej då det är bara att nollställa, pfft. Det där äpplet börjar nog ruttna lite smått minsann.
Sådär, det var dagens cynism tillskott det ja, vad mer. Jo, jag spenderade som sagt en stor del av gårdagen till reparationer och idag är jag mer slut än levande, faderskapet är hemma över dagen så vi ska väl hitta på något trevligt att äta och umgås lite, ta igen lite tid man missat under alla åren så att säga.
Vanligtvis är jag lite smygkåt på regnväder faktiskt, men idag med en kombination av sömnbrist gjorde det mig till den mest outhärdliga personen på denna sidan jorden ungefär.
Hmm.. Något mer nytt... Ja! För er som inte visste det så fick den äldre grekiska mannen som ofrivilligt poserat på Falköping Mejeriets klassiska turkisa yoghurt 7,2 miljoner i skadestånd.
När jag blir stor ska jag nog bli lika stilig som han och tjäna storkovan på obetänksamma företag, japp japp.
Två datorer blev klara sedan fick jag ta med mig en MacBook hem för ominstallation, och jag säger då det; Aldrig igen!
Även dock jag satt i en miljö jag är väldigt bekväm i (BSD) så gick det verkligen inget vidare. Alltså, varför skulle inte Mac prioritera att få den där jävla CD läsaren att sluta låsa sig? Nej då det är bara att nollställa, pfft. Det där äpplet börjar nog ruttna lite smått minsann.
Sådär, det var dagens cynism tillskott det ja, vad mer. Jo, jag spenderade som sagt en stor del av gårdagen till reparationer och idag är jag mer slut än levande, faderskapet är hemma över dagen så vi ska väl hitta på något trevligt att äta och umgås lite, ta igen lite tid man missat under alla åren så att säga.
Vanligtvis är jag lite smygkåt på regnväder faktiskt, men idag med en kombination av sömnbrist gjorde det mig till den mest outhärdliga personen på denna sidan jorden ungefär.
Hmm.. Något mer nytt... Ja! För er som inte visste det så fick den äldre grekiska mannen som ofrivilligt poserat på Falköping Mejeriets klassiska turkisa yoghurt 7,2 miljoner i skadestånd.
När jag blir stor ska jag nog bli lika stilig som han och tjäna storkovan på obetänksamma företag, japp japp.
Thursday, July 15, 2010
Alan Wake
Tänkte variera mig lite med en kort och konkret spelrecension, inte många här som läser i alla fall så jag behöver ju inte betunga mig med att inrikta mig till målgrupper och djävulskap.
Nåväl, började spela Alan Wake idag, något jag väntat på sen jag först såg en glimt av det för 2 år sedan, förväntansfull var jag kan jag lova!
Första kapitlet kändes allt bra, introduktion kändes lite barnslig och inte så inlevande kanske, dem kunde nog gjort det lite mindre Rayman 2 aktigt där, men det håller fortfarande standarden.
Andra kapitelt börjar det man komma in lite i historien och det känns riktigt bra, spelkontrollen fungerar bra förutom att det emellanåt kan vara svårt att fokusera lampan, dock känns all action väldigt trivialt, samma typ av fiender hela tiden förutom att lite kraftigare fiender börjar se dagsljuset (höhö).
Tredje kapitlet (där jag är nu), nu börjar spelet kännas jävligt trivialt. Samma miljö, samma typ av fiender. Den mer informativa delen av spelet utspelar sig i ett interval av 5-10minuter, sedan tillbaka till samma tråkiga miljö i ytterligare 40 minuter som är lika trivialt som jag nämnde det vara i andra kapitlet.
Storyn fängslar fortfarande dock, små detaljer dyker upp lite titt som tätt och kittlar fantasin. Men det evinnerliga trampandet med fiender som dyker upp lite titt som tätt känns bara... Tråkigt rent ut sagt, det är ingen direkt utmaning, samma procedur om och om igen. Och allt jävla gående!
Något jag märkt är även att det defensiva systemet inte är helt felfritt, man ska ju då trycka LB samtidigt som man väljer en riktning med LS. Dock blir det emellertid att LS lägger sig i ett mellan läge mellan, säg höger och neråt, när man egentligen vill till höger, varav den då låser sig till att ducka bakåt istället för att man under "bullet-time" ska kunna byta riktningar hur man vill.
För att vara ett spel i skräck genren känns det inte riktigt som att det håller måttet, jag har hoppat till en enda gång och det var inte riktigt spelets förtjänst till fullo heller.
Som sagt, trivialt men fortfarande fängslande, 3/5
Nåväl, började spela Alan Wake idag, något jag väntat på sen jag först såg en glimt av det för 2 år sedan, förväntansfull var jag kan jag lova!
Första kapitlet kändes allt bra, introduktion kändes lite barnslig och inte så inlevande kanske, dem kunde nog gjort det lite mindre Rayman 2 aktigt där, men det håller fortfarande standarden.
Andra kapitelt börjar det man komma in lite i historien och det känns riktigt bra, spelkontrollen fungerar bra förutom att det emellanåt kan vara svårt att fokusera lampan, dock känns all action väldigt trivialt, samma typ av fiender hela tiden förutom att lite kraftigare fiender börjar se dagsljuset (höhö).
Tredje kapitlet (där jag är nu), nu börjar spelet kännas jävligt trivialt. Samma miljö, samma typ av fiender. Den mer informativa delen av spelet utspelar sig i ett interval av 5-10minuter, sedan tillbaka till samma tråkiga miljö i ytterligare 40 minuter som är lika trivialt som jag nämnde det vara i andra kapitlet.
Storyn fängslar fortfarande dock, små detaljer dyker upp lite titt som tätt och kittlar fantasin. Men det evinnerliga trampandet med fiender som dyker upp lite titt som tätt känns bara... Tråkigt rent ut sagt, det är ingen direkt utmaning, samma procedur om och om igen. Och allt jävla gående!
Något jag märkt är även att det defensiva systemet inte är helt felfritt, man ska ju då trycka LB samtidigt som man väljer en riktning med LS. Dock blir det emellertid att LS lägger sig i ett mellan läge mellan, säg höger och neråt, när man egentligen vill till höger, varav den då låser sig till att ducka bakåt istället för att man under "bullet-time" ska kunna byta riktningar hur man vill.
För att vara ett spel i skräck genren känns det inte riktigt som att det håller måttet, jag har hoppat till en enda gång och det var inte riktigt spelets förtjänst till fullo heller.
Som sagt, trivialt men fortfarande fängslande, 3/5
Subscribe to:
Posts (Atom)